En liten pojke

 

En pojke

liten o ung

lyssnar på de stora,

pappa, mamma o farbror

om våldståg o död

om fiender så stygga

om döda

släktingar

o ovänner

om saknad föda

om svält o sorg

 

De tror

han ej förstår

om släktingar o platser

där i sin lilla vrå

eller ej hör

om allt som sker

 

 

Så illa han mår

Bygger bilder

Så gott han förstår

Inne i sitt unga sinne

Om elakhet om död

Gömmer i sitt minne

 

På natten

Bilderna

Kommer fram

Nu åter

Får honom skräckslagen

igen

Kryper in så nära

Väggen

Han kan

Så fienden

missar honom

minsann

då de stygga

smyger in

i hans lilla lilla krypin

 

Så går tiden

Han ej frågar numera

Bara får svaret

Du är för liten

Att förstå

Inget att prata om

 

Så går de stora bort

O deras minnen

En efter en

Mamma först

Sen farbror

O sist hans far

Ingen att fråga mer

Fast minnena finns kvar

Gömda längst där inne

De blir gömda

De hemska

Så han ber

Att aldrig

Få veta mer

 

Men om natten

Han vaknar kallsvettig

skrikande

riden i maran

nej ingen fara

det var bara

drömmarna

som kom farande

men drömmen han

ej minns

o ingen förklaring

han får

 

Släkten borta

Tror han

Så ett mail

Var det här din mor

Hennes flicknamn

I så fall tror jag

Vi är släkt

Ett nytt hopp

Är väckt

Kanske kanske

 

Han börjar läsa böcker

Om tiden

Den onda

Letar på nätet

Om mera

Hittar

Både det ena

O det andra

Lägger det ena

till det andra

kopplar ihop

o frågorna

får svar

kan läggas

till ro

 

o minnena

träder så sakta

åter fram

dem han trodde

var borta

nu plötsligt

ej alls så hemska

byggs samman

o läggs också

till ro

nu i en mer

hanterlig form

 

Nu sömnen

Börjar också bli

Lugn o lång

O nu han kan

Också börja

Bearbeta

SORGERNA