HAVSDÅN
Svarta skummande
vågor
Stora enorma brusande
Slår mot klipporna
De stumma svarta
Skallrar
Vågorna ryter
Vräker sin ilska
Skummet flyger
Över klippans stopp
Att tvingas att
Stanna opp
Som vandrat
Över det stora havet…
I obruten färd
Slår emot Strandvallens grus
Brusar o rör om
Vrider o vänder
I vågornas brus
Gruset sig slänger
I vattenlekens dån
O flinar i ett hån
Nu hjälper ej din ilska
Du stannar här allt opp
I mitt mjuka tag
O låter mig vinna
O du
får åter ut i havet
försvinna…