Ett
minne av Tjärö i vintern den kalla
Sitter
långt söderut
Vid
ett glas vin o lite mera
Bland
vänner flera, kära, nära
Vemod
då vi i morgon skiljas
vet
inte när
vi
träffas igen
I
dag en aning av vår i luften
Efter
flera dagars kyla
Som servitören
säger
Yes,
yes three weeks, then spring is here
Yes
Three weeks
o
slänger en slängkyss ut mot havet söderut
förstår
han längtar som vi andra
frusit
i flera dagar när vi ute har vandra
o
i morgon norrut
skall
jag börja vandra
då
måste jag be …..
om
penna o papper
en
text i mitt huvud finns
en
själsresa gör
På
bergknallen den höga
vi
sitter o njuter
min
kära o jag
med
korg o fika till
o
därefter en flaska vin
kex
o fin ost därtill
åt
oss båda för att avnjuta
Vinden
så svag
att
vi den märker föga
En
stilla kväll så fin
o
vacker
så
den vill vi helst aldrig sluta
Beundrar
solnedgången så fin
så
röd o varm
O
strålarna fortfarande värma
som
berget under oss göra
Solen
oss lyser med sitt runda klot
sakta
sig sänker
mot
skogsranden
långt
långt borta på andra sidan viken
Över
trädens toppar
knott
o andra flygfän svärmar
Som
slöjor de fladdra
fram
o tillbaka
upp
o ner
upp
o ner kvällen den långa
O
svalorna genom dem dyker
Med
sina ljuva små skrik
maten
sig fånga
en
uppvisning i den högre skolan
i
flygkonsten den fina
I
en liten sista kvällskår så skir
Havet
glittrar glittrar glittrar
Resten
blankt det ligger
Utifrån
det vida
långsamt
böljande
våg
efter våg
Sig
sakta sakta glider
mot
land o vikar
Får
ytan sakta
sig
höja o sänka
Mot
stranden den steniga
Som
en levande själ
som
andas
o
vilar
efter
dagens jäktiga värv
Ett
minne av sjöbrisen
Den
starka
som
på dagen var
Nu
ett minne blott
Kanske
senare nattbrisen
svagare
jaga
o
förstöra det blanka
då
månen sig vill spegla
Barnen
jublar o skriker
kvällsdoppet
sker
efter
mat o dryck
medan
föräldrarna umgås
sen
en sen promenad
med
far o mor eller andra
O
vi dem ser
från
ovan
njuter
av varandra
närheten
o friden
känslan
av samvaro
som
sig sprider över oss
alla
oss
som
Tjärö besöker
fast
vi ej känner varandra
en
samvaro i själen
en
dämpad gemensam
tystnad
o respekt
som
naturen oss ger
en
gemensam samhörighet
så
märkvärdig…
härute