Otillräcklighet
ett
sår en gång
höggs
upp
som
jag ej klarar o läka
av
svek o egoism
av
stark ofullständighet
då
jag försökte hjälpa
fast
mitt förnuftiga jag
sa
låt det vara
gör
det ej
låt
dem själv det klara
efter
tidigare strider
i
den släkten
lät
mina känslor råda
van
o ställa upp
o
drogs in i sorg o smärta
som
vändes mot mig
av
sorgens smärta o kraft
som
ilska
då
jag inte riktigt
kunde
det hantera
alla
i släkten vägrade
tänkte
på sig själva
den
lille där ensam stod
ovan
vid starka känslor
ovan
vid död o saknad
trots
både mor o far
nyligen
förlorat
precis
som den lille
så
drabbades jag
främst
av hennes syster o far
som
släkten fullföljde
något
som blev ett
hugg
mot oss båda
men
också mellan oss
min
kära o mig
försöker
det lägga
bakom
oss
dyker
upp
då
och då
då
speciella saker händer
svag
som jag är
kan
jag ej förlåta
o
säga låt gå
kan
till vardags det vara
men
då mera känslor svara
jag
känner han kunde
säga
förlåt
eller
kanske inte ens så
men
visa att han sig ångra
men
nej
van
o själv säga förlåt
o
försöka hela
då
jag har fela
o
låter mitt liv nu fördärva
vansinnigt
javisst
min
mor som under
mina
syskons o mina
ungdomsår
svikit
har
jag kunnat säga
nu
efteråt
det
är okey du var så
dålig
o sjuk
fast
vi inte förstod det då
men
nu
han
gjorde det som han brukar göra
sviker
som vanligt
o
sin egoism
låter
gå före
o
kan inte rakryggad stå
o
säga en ursäkt på något vis
låter
tystnad råda
pratar
om väder o vind
o
söndrar mellan oss
som
mer än trettio år varit ihop
o
nu vi sakta ser det förfalla
o
många gånger jag funderat på
att
svika avvika
o
allting glömma
även
min kära drabbades då
egentligen
mer än jag
men
vill det låta vara
starkare
än jag
trots
hon drabbades
mera
än jag
mer
skuldkänslor jag få
o
ville så gärna på annat vis
låta
det vara
men
tyvärr så går det ej
fast
jag egentligen ville så gärna
nu
fyller han åttio år
o
jag förväntas deltaga
o
hjälpa till
men
kan ej då jag befarar
till
min käras stora sorg
att
jag spottar honom i syna
vid
en fest till hans ära
jag
den svaga