Den ena dagen far förbi,
den andra minns jag
inte ens.
Vad jag gjorde i förra veckan,
ingen aning,
Dagarna bara flyter förbi.
Men inget som var viktigt.
Skall finnas kvar där ändå
för att några få
skall
Känna sin trygghet.
Känna att deras värld består,
att de har kvar sin
Barndoms trygghet.
Om jag misströstar,
Då blir det liv
Att jag är otacksam, egoistisk.
Får inte störa deras cirklar.
Otacksam!
Att ha tappat sin identitet,
sina mål o sin
personlighet
Är något som andra har accepterat
att det har skett
En enkel axelryckning, ett beklagande
det djupare deltagandet
finns där inte.
Otacksam.
Det gäller ju inte dem,
bara honom…
Han som fanns där
o jobbade o slet.
Gjorde sitt
för att de skulle
få det drägligt
Han måste vara kvar
för deras skull
så osäkerheten,
skulden inte blir
synlig.
Han som inte orkar mera,
Han som inte orkar ta sig i kragen
Han som tappat målen o meningen.
Han som bara är trött
Tar mig i kragen o tvingar mig ut,
Till veden,
Till jollen
Till en promenad om jag bara orkar
Visa mig för andra om jag bara vågar
Att jag går där hemma bara.
Till någonting
Får beröm för det
Men Varför det,
vad gjorde jag
som var viktigt.
Hur mår du?
O min fyrbente vän
Kryper upp i famnen
O visar tydligt att han vill bli kelad………