En rynkig liten hand
En rynkig liten vit hand
sig sänker
Över handen som vilar
på kanten av sängen
Fårig av årtals möda
Arbete mot föda
Har tvinnat denna hand
Blekt av tidens tand
O solljuset frånvaro
Han ser henne le
Som i ungdomens dagar
Han i minnet se
Hennes glädjes dagar
Då de tillsammans
Började gå
O en framtid började få
Sakta den smeker
Gamla fingrar sig söker
Vant I vecken de mjuka
Som så mången gång
Under alla dessa år
Han nynnar deras sång
Han känner han får
En liten svag svag kram
tillbaka
Så går tidens lopp
Ännu en gång
Ett sista farväl
En känsla av sorg
Men också av glädje
Nu vila hon få
O kanske må
Snart leva i en skönare värld
En värld som är grönare
Där man inte behöver slita
I anletes svett
I hungerns kval
Där det finns lite mer vett
Där kärlek o rättvisa råder
O man inte behöver be i nåder
Om en brödkant så liten
Till sina små
Fast de ändå inget få
O om en tid de åter
Tillsammans gå