Tårarna
En tår den trillar
Nerför min kind
Den sakta rullar
En fåra den ristar
i skinnet den gamla
Sig letandes sakta nerför
Visande den saknad
Visande den sorg som skapats
Av ord så heta
Av ord som sårat
O längtan till något annat
Fåran för alltid har där stannat
För alltid visa
Den skada orden vållat
Inte underligt
min hud så skrynklig är
Alla de hårda ord
som utväxlats
Ristade sin egen fåra
så huden
en gång så slät
nu ett russin är
Tro mej eller ej
Mitt ansikte
alls inte fagert
men mycket vackrare
fårad
än som en slät
liten barnrumpa
All erfarenhet där gömmer
en tillgång är
då jag nästa
prövning träffar
o växa till
i kunskap
Inte en enda fåra
vill jag mista
Det enda jag innerligen
önskar
ej fåra andra